Jag är uppväxt med Air. Air tog alltid vid där alla andra artisterna inte räckte längre in, eller ut. Främst upp kanske när jag tänker tillbaka. En ljummen DN recension senare ( http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/air-le-voyage-dans-la-lune ) känns det i alla fall som att det bör uppmärksammas. Många brukar kalla detta för introvert musik. Men enligt mig måste man ibland gå in för att komma ut. Och främst in för att komma upp. Fortfarande svävande, fortfarande romantiskt, fortfarande känslomässigt. Kanske en nationell diametral motsats till allt under Ed Banger records.
En chillig:
En progressiv:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar