Det är söndag. Det regnar i Malmö. Det har det gjort i två veckor. Jag jobbar. Det har jag gjort i kanske sex. Det är fortfarande förmiddah. Igår var exquisite. Idag är man trött men hoppfull. Alltid hopfull inför en försvinnande snabb framtid som oupphörligen utvecklas, invecklas, och kastas i ansiktet på en. Måhända lite för snabbt.
Osäkerheten. Den konstanta förändringen av alltet känns ömsom skrämmande, ömsom meningsfull. Kollade precis på Black Swan i frånvaron av övriga arbetsuppgifter. Djupt förhäxande. Mångbottnat. Meckigt. Förändring, paranoia, idealbilden. Den må vara viktig men kan dölja ett helvetiskt hyckleri.
Dock klingade detta citatet genom mitt huvud efter gårdagens spirande diskussioner över middagsbordet. Med risk för att låta klyschig:
Och för att avsluta med lite riktigt hopp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar