Vi gick ut hårt igår. Pingisturnering och öl som warm-up inför kvällens artister. Det var Coco Rosie, Albin Gromer, .
Coco Rosie drog en halvt om entusiastisk, halvt om plitkskylig publik. Jag hörde till den pliktskyldiga halvan av publiken. Anser att hennes "mainstreamalternativa" nasala stämma överröstas av bättre artister.
Albin Gromer imponerade dock. Inledde bra med nån låt om minnen (även om jag i skrivande stund inte minns den). Det är en kulturgärning i sig, tycker jag att göra soul på svenska. Speciellt eftersom den nya hypen när det kommer till Nu-soul; Maggio, Ray-Adams, Linnros och till och med Timbuktuhar börjat låta likadant. Tråkigt. Här sticker Gromer, trots att det inte alls är speciellt märkvärdigt, ut med sitt lite mer Kaah inspirerade sound. Men var fan är blåset? Ingen själ utan vind!
Vidare kanske man måste skriva ett par rader om Iron & Wine som jag egentligen ömsom pratade mig igenom med en viss Stefanovic, ömsom sjöng fotbollsramsor med samme man. Det var inte speciellt bra i vilket fall.
JJ känns för mig inte heller speciellt kul. En halvdan efterapning i kölvattnet av TTA doftande housepop. Men de är för sent ute. vi lyssnar på house nu istället. Tyvärr.
Kvällens bästa var helt klart skejtklubben på Klaffbron. Första gången där och mycket imponerad av deras koncept. Lite skitigt. Lite mysigt. Lite glassigt. Stor innegård med bar, dans"bana" under tak. Inte sista gången det händer! Roliga DJs också!
Sen kväll med lite brustna förhoppningar om den kommande festivalen. Men imorgon blir det nya tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar